Viggo 3 år

Tänk att Viggo blivit 3 år, stora pojken. Han har – äntligen – lugnat ner sig en aning och beter sig numera, enligt “mommo”, som en riktig hund. En stark egen vilja har han allt och bestämda åsikter om vart vi ska gå. Ibland får han bestämma, och ibland inte.

Nasse (från Nalle Puh) och filten (en omsydd kjol) är hans absoluta favoriter. Varje morgon väcker han mig med att komma med en socka så nära mitt ansikte han bara kan och sedan lägger han kinden på min säng, blundar och njuter. På kvällarna ska vi mysa, alltså jag ska sitta på golvet med filten och han ligga bredvid. Det älskar han.

Jag älskar den ordlösa kommunikation vi har, den som sker genom ögonkontakt. Älskar hur jag ser på hans olika miner vad han vill och vill säga. Ibland vill han berätta eller visa något, ibland frågar han, ibland (ganska ofta!) tigger mat, säger godmorgon och godnatt osv. osv. Kai har blivit godkänd husse nu och ofta vill Viggo mysa med honom i soffan. Då tittar Viggo på mig med ögon som retas lite för att Kai inte är lika sträng som jag med det där och för att visa glädjen över att han får vara som katterna och också vara i soffan.

Många skratt blir det med en hund i huset. Och lite bannor ibland. Och många promenader. Och bajspåsar och rymningar och jagande och det ena och det andra. Mera liv blir det i alla fall. Och en massa mer kärlek.

 

Advertisements

Spetsdukar

Det positiva med att ha varit sjuk nästan hela vintern (3 flunsor och nu också magsjuka?!) är att det finns tid att sitta ner och pyssla. Annars är jag ofta på språng. Hunden ska rastas, disken diskas, matlådor fixas, träningen utföras… Det brukar – tyvärr – bli lite tid till att bara sitta ner. Men när flunsan härjar i kroppen och det inte går att träna, då blir det tid över för sådant som jag egentligen skulle vilja göra så mycket mer. Nämligen pyssla. Sy. Sticka. Texta fint.

Nu sys det dukar. Säckväven köpte jag på Facebook-loppis tidigare i höst, färdigt klippt och kantad till dukar. Nu klipper jag dem i kortare dukar och syr på spets. Spetsen har jag köpt på diverse ställen. Loppisar, en tygbutik i Stockholm, från Wish samt fått av en kompis.

dsc_1390

dsc_1393

Det finns något meditativt med att sitta ner och skapa med sina händer. Stressen kan finnas även där. Den kan jaga på en att nu ska det bli klart, jobba jobba. Hjärnan kan gå på högvarv trots att man sitter still. Så har det varit i min skalle under ganska många år. Men jag lovat mig själv att denna vår ska bli den mest avslappnade våren i hela mitt liv. Kanske ambitiöst med tanke på att jag jobbar, studerar, har hund och planerar bröllop. Fast lite utmaningar har man väl aldrig dött av… Jag tror det är just då, i det mest stressade, som lugnet är viktigare att finna än någonsin förut. Och jag vill påstå att jag är på god väg. Jag känner ett ovant lugn inombords som får mig att känna mig trygg. Jag sliter på med mina avslappningsövningar och de gör underverk, även om de ibland känns tråkiga och slitsamma. Det är som bekant inte det vi kan som vi behöver lägga ner tid på, utan det vi inte kan. Utmattningen som drabbade mig med kraft för 3 år sedan visar ibland sitt fula tryne, och det är mitt jobb att mota den i grind. Att vara snäll mot mig själv, tillåta mig själv att vila, göra det som får mig att må bra och att äta bra mat (oj vad det kan vara svårt ibland).

Vad gör du som får dig att slappna av och må bra?

 

Avundsjuka

img_20170310_095623.png

Viggo, min 2.5 åriga Golden Retriever hade fått vara mattes älskling i 1 år och 7 månader när något konstigt hände. Det kom en gubbe som de kallade för Kai och hädanefter var det inte alls självklart att Frida och Viggo skulle mysa tillsammans på kvällskvisten. Nu var istället handär Kai där och låg i soffan och kramade och pussade på Frida. Nu är goda råd dyra, tänkte Viggo, och försökte dra av filten som värmde Kai och Frida där de låg. När den manövern inte fick önskat resultat (gubbskrället fortsatte komma) drabbades Viggo av en 2-veckors depression. Han gick runt med hängande huvud och såg med lidande blick på det förälskade paret. Viggo hade vant sig vid att vara det viktigaste i Fridas liv och fick nu dela den platsen med en annan.

När de 2 veckorna i mörkrets dal var över grydde en ljusare tid då Viggo vande sig vid att också ha en husse. Han fick ibland vara i ett skojigt hus där man kunde springa upp och nerför en knarrande trappa. Urkul! Allt var frid och fröjd i ca 2 månader tills något ännu konstigare hände. Nu kom det plötsligt två små pälsknottar som jamade och betedde sig på ett mycket märkligt sätt. Bella och Backlund hette de visst. Backlund var en skojig, och förtjusande tjock, liten herreman och det dröjde inte länge förrän de två herrarna funnit varandra och sov sött tillsammans. När de inte busade, vill säga… Bella däremot, denna primadonna som ibland kunde vara ett argt litet fruntimmer, var inte alls lika lätt-charmad. Nejdå, här fick man akta sig, för rätt som det var fick man ett vasst tass-slag på nosen. Viggo, denne ödmjuke hund, vände bevekande bort huvudet så fort Bella med bestämda steg och utsträckta klor satte kurs mot honom med ett enda mål – att få in en fullträff. Till sist kunde Viggo inte stå ut med förödmjukelsen längre, utan bestämde sig resolut för att inte gå till huset mer. Och så följde dragkamper och lockrop för att få honom att ens komma in i huset. Väl inne kunde man smita ut, och fungerade inte det gick det alltid att vara så besvärlig som möjligt så att matte till sist gav upp och gick hem tidigare än tänkt.

wp-image-1154466501jpg.jpg

Men, som de flesta andra gångerna i livet, stiger ödet in och ändrar kurs på hur historien utvecklar sig. Bella genomgick en ödmjukande upplevelse nere i en avloppsbrunn under några dagar. När hon väl kom hem efter en vecka både stank hon och var allmänt utsvulten. Svansen hängde och skinnet var borta på bakbenen. Backlund kände inte igen sin syster och såg avvaktande på den stinkande varelsen som, glad över att vara hemma igen, spinnande tvättade sig på vardagsrumsmattan. Frida jämrade sig över hur medfaren katten var och Kai badade henne med tvål och vatten. Den enda som pussade henne välkommen hem var Viggo, och av någon orsak fick han tillåtelse att komma nära denna gång.

Efter detta har den något frostiga relationen mellan Bella och Viggo värmts upp med flera grader, och numera kan Bella till och med nosa Viggo på näsan. De kommer kanske aldrig att gosa tillsammans, men för en hund som älskar alla utan urskiljning känns det säkert bra att vara accepterad av alla nya familjemedlemmar. Och snart, snart kommer de alla tre (o)djuren bo tillsammans och senast då hoppas vi det går någorlunda smärtfritt (bokstavligen) för alla parter.

Vårljus

 

img_20170215_085224_resized_20170217_032501337

Jag anar vår i luften. Med ljuset som silar in mellan persiennerna och vändagstulpanerna på bordet känner hela jag att nu, nu stundar ljusare och varmare tider.

Och en liten del av mig känner sig lite sorgsen över att snart lämna denna personliga och mysiga lägenhet som tjänat mig så väl. Men mitt kommande hem är också mysigt och allt kommer att bli så bra, så bra. Tids nog. Allt har sin tid, och likaså behöver alla känslor få ha sin tid. Det är okej att sörja det som varit medan man gläds och förundras över det som kommer. För det som kommer är gott, hett efterlängtat och så vackert.

Ögonmat och Sverigeresa

På ett sommarjobb i församlingshemmet för många år sedan fick jag lära mig att man äter inte bara med munnen, utan också med ögonen. Att piffa till en sallad eller tänka lite extra på dekorationen tar inte lång tid, men gör mycket för slutresultatet. För visst blir man på gott humör av olika färger, former och texturer?

DSC_0460

Här går jag i Sverige-tankar och ser fram emot en resa jag ska göra om några veckor. Planerar (naturligtvis) redan vad jag vill äta när jag väl är där. Add ice cream är definitivt en sak jag vill testa (sockerfri glass med extra protein). Susanna som jag ofta länkar till i mina recept jobbar med att ta fram nya smaker till de glassarna, så efter att ha läst en hel del om glassen på hennes blogg är jag naturligtvis sugen på att själv smaka.

En annan grej jag vill prova på är Lindahls alla smaksatta kvargar. De har huuur många spännande smaker som helst, och endast ett fåtal av dem har hittat vägen till de finländska butikshyllorna (jag har sett till 4). Kommer nog kanske inte att smaka alla 🙂 men latte-macchiato låter som en klar hit, och banan-valnöt samt jordgubb-rabarber låter som något jag skulle gilla. Finns det något annat man borde äta när man väl är där? Tipsa gärna! Jag tycker om att smaka nya saker 🙂

Gulbetor och hunddag

Det finns rödbetor och så finns det gulbetor. Det visste jag faktiskt inte, så när jag hittade en påse i butiken hade jag inget annat val än att köpa. Kokade dem som vanligt (med skal och utan att skära bort ändorna för då försvinner färgen ut i vattnet) tills de var mjuka (ca 40 minuter) och sedan var det bara att hugga in. Smakade gott, kanske lite mildare smak än dess röda kusin, även om inte den heller har särskilt stark smak.

Idag serverades de kalla efter någon dag i kylen tillsammans med fetaost, salt och lite timjan. Kalas! 🙂

DSC_0566

DSC_0565

DSC_0564

Idag har Viggo fått förstärkning i form av sin syster Nova som kommit på “hunddagis”. Nova är en snäll och lugn tjej som fått stå ut med en mycket kärlekskrank friare till bror. Det är så man får skämmas. Inte visste jag att min snällesöteunderbaraputte-fnuttigagullegubbe kunde vara en såndär snuskpelle?! Det kräver sin kvinna att hålla ordning på den hunden, kan jag tala om. Jaja, dagens workout fick jag gratis idag då. Vackert så.
DSC_0550

DSC_0549

Inomhus är han gentlemannen själv, men skenet bedrar. Utomhus håller han på som om han skulle ha betalt. Vilket han inte har, bara för att förtydliga. På bilden ser Nova (till vänster) lika stor ut som Viggo, vilket hon inte är. Liten och värnlös är hon, hon står bara närmare kameran. Arma hund, hon vill nog knappast komma hit igen. Till och med moster tyckte Viggo var en oförskämd fis och vägrade klappa honom. Jag klappar bara Nova, sa hon med hög röst åt Viggo. Nova e snäll. En sånhee hund sku du ha skaffa iställi. Det sista var menat till mig. Arma Viggo. Det är inte så lätt när hormonerna styr en ung valpkropp. Idag är jag nästan, nästan, beredd att hålla med moster. Men bara nästan.

Lycka är…

…soliga vinterdagar och lek ute i snön.

Mugcake

Jag tycker att mugcaksen förtjänar ett eget inlägg! De är så fantastiskt goda och går att variera så otroligt mycket. Den här är dekorerad med bipollen och bärpulver samt den obligatoriska kvark-joghurten. Mandlar och blåbär finns där också.

IMG_20150103_080829[1]

 

Här är en mugcake med massor av bär som dekoration och tillbehör samt ett basilikablad (passade faktiskt mycket bra 🙂 ).

DSC_0513

DSC_0511

DSC_0509

Min Runebergs-mugcake var helt fantastisk!

DSC_0972

Sedan har det ju funnits de som inte ser så goda ut… Men smaken är oftast milsvid bättre än utseendet!

DSC_0016

 

Det här var min kaffe & rom-mugcake med kaffe som vätska och några droppar rom-arom. Chokladsåsen är gjord av kakaopulver utrört i kaffe och rom-arom samt lite vatten. “Spegeln” ovanpå är jordnötssmör.

 

DSC_0015

 

DSC_1081

 

Jag utgår alltid från samma grundrecept. Ibland varierar fruktmoset jag använder, men här skriver jag ner min absoluta favorit.

2-3 msk fruktmos (banan och pumpa)

2 msk vatten

1 msk joghurt

Blanda ihop de våta ingredienserna. Tillsätt de torra:

1-1,5 msk kokosmjöl

2-2,5 msk bovetemjöl

0,5-1 msk proteinpulver t.ex. med chokladsmak

0,5 msk kakaopulver

0,5-1 tsk bakpulver (eller hälften matsoda)

ev. kryddor (ex. kardemumma, kanel, salt, lakritspulver, pepparkakskryddor (kanel, kardemumma, ingefära, muskot och nejlika)

Blanda ihop ingredienserna och sätt dem i en mugg. Micra på högsta effekt i ca 1,5-3 minuter eller tills kakan känns torr på ovansidan. Stjälp upp den och garnera enligt önskemål. Jag öser alltid på kvarg, joghurt, bär, lakritspulver eller kanel och kardemumma, mandlar / frön / jordnötssmör / kokos samt ofta lite bärpulver.

Just nu äter jag inte så många mugcakes utan mest ägg, men när jag ser bilderna vattnas det i munnen på mig att gå och fixa en just nu…

 

Questbars

Jag måste ju säga att jag är helt såld på Questbars. Inte nog med att de är otroligt praktiska när man har bråttom till bussen och vet att man inte hinner äta lunch (vilket händer ibland) eller att mellanmålet blir försenat med några timmar (vilket också händer ibland) eller när hungerskänslorna skriker kl 01:00 (vilket, otroligt nog, OCKSÅ händer ibland). Då sitter de som en smäck. Jag minns lyckokänslan i december 2014 när jag plötsligt vid Böle station ser Questbars i mängd och massor vid K-marketen. Då blev det till att köpa! Tror jag avverkade 4 stycken under typ 3 dagar… Sedan dess har jag köpt dem vid Punnitse & Säästä (även om jag tycker att de är onödigt dyra där), men allra helst beställer jag dem via nu3.fi. Jag tycker man får dem för ett skäligt pris och så är det ju praktiskt att få hem 12 stycken på en gång. Och, ett litet tips, beställer du 2 lådor så slipper du frakten… 🙂 Just nu har de rea på dem, så det är bara att tuta och köra!

IMG_20141121_142515[1]

Avokadons magi

DSC_0076

Jag gillar krämiga puréade soppor. Jag gillar inte gräddiga soppor, men man måste ofta tillsätta någon form av fett för att hållas mätt. Fett och mätt rimmar ju, så då måste det vara sant, haha 😉

DSC_0067

Lösningen på mitt problem är naturligtvis avokado. Denna underbara frukt med så många användningsmöjligheter! Jag tillsätter den gärna i mina gröna soppor, som jag äter flera gånger i månaden. Prova, jag lovar dig att den kommer att ge dig en kulinarisk upplevelse likt en fruktansvärt välgjord smoothie. Och äter man soppan kall, kan den vara stand-in för joghurt, om man någonsin skulle behöva en sådan.

DSC_0072

Mina gröna soppor består av det jag har i kylskåpet. En gång hade jag tre broccolihuvuden och två avokadon som det nödvändigt behövdes göras något av. Jag tillsatte lite lök och spenat och voilá – en soppa var född.

En annan gång hade jag en massa grönkål som höll på att gulna i kanterna. Jag tillsatte lite purjolök, morot (1-2), potatis (1-2) och avokado. Fantastiskt.

Denna gång hade jag massvis med spenat som skulle uppanvändas. Tillsatte ännu mera vitkål, potatis (1), lök (1 stor), morot (1), lite frusna gröna ärter och 1 stor avokado. Jag börjar med att hacka och fräsa löken i lite olivolja i en kastrull medan jag skalar potatisen och tvättar moroten och sedan slänger dem i kastrullen. Jag råkade ha en massa kycklingbuljong i frysen så jag slängde i ca 0,5 liter. Tillsatte vitkål samt kryddor och salt. När grönsakerna blivit lite mjuka hällde jag i spenaten och lät dem mjukna. Jag tog undan lite av spadet, hade i avokadon och puréade det hela till en soppa med stavmixen. Tillsätter spadet om det behövs och sedan i med lite frusna ärter. Lät det hela bubbla upp några gånger och pressade i lite citronsaft. Sedan är soppan klar. Hällde upp den i en  nyinköpt skål, tillsatte protein av något slag och sedan dekorerade (hampafrön, frusna gröna ärter, rivet citronskal, havtorn och joghurt) jag den för er, kära läsare.

DSC_0078

 

DSC_0076

DSC_0075

 

 

Bon apetit!