Nya tider

Jag har börjat jobba så att jag har en dag ledigt i veckan. Innan det delade jag mina 80 procentar på 5 dagar (och hade sjukt sköna och korta dagar), men nu lägger jag istället en dag i veckan på att göra skolarbeten, mat, sticka och andra livsviktiga saker. Har alltså hittills idag påbörjat och skrivit klart höstens första skolarbete, som var en ganska enkel och kortfattad bokrecension av en, för en gångs skull, bra bok om akademiskt skrivande. Så bra att jag kommer att köpa den inför min magistersavhandling som ska skrivas småningom. Den dagen trodde jag nog aldrig skulle komma, för akademiska böcker brukar innebära gäspgaranti, men inte denna alltså.

snygga bilder 122

Jag, när jag hade mörkt hår för många år sedan.

För övrigt är det en sprudlande vacker dag ute. På morgonen var Viggo och jag ut på promenad och då låg dimman tät över fotbollsplanerna nära vårt hem, men nu skiner solen och det ser alldeles ljuvlig ut. Viggo stackaren har feber och är lite hängig, så tror inte att vi hittar på så mycket idag, men hoppas på en bok- eller stickstund ute i solen.

DSC_0036

DSC_0151

Och en äppelpaj. Jag är sjukt sugen på äppelpaj och hittade det här receptet på Tasty Health’s blogg som jag vill prova. Har inga egna äpplen, men får köpa. På höstarna brukar mamma ge av deras äpplen, men de får själva så lite äppel i år att de nog behöver få behålla alla själva 🙂 Har fått för mig att rönnbär också är goda och bra, och planerar göra rönnbärsgodis någongång snart… Fästmannens träd dignar av rönnbär och det är ju surt att inte ta tillvara dem. Får se vad det blir, huvudet virvlar ständigt av receptidéer men det är inte alltid de förverkligas…

Nu ut i solen!

Advertisements

Uppdrag

Är det inte konstigt? Stunden som ens drömmar cirklat runt i vad som känns hela ens liv är äntligen här och det enda man vill är att skjuta på allting, stanna tiden och låta allt vara som det alltid varit.

Är det rädslan som styr? Rädslan över att uppdraget skall bli ett fängelse, en tristessens boja jag inte kan komma ifrån eller låsa upp själv? Att bli en slav för andras nycker och underställd någon annans behov än mina. Bli någon annans tjänare. Eller är det vad livet går ut på? Att möta sin nästes behov? Att ge av mitt till den som inget har. Att ge av mig till förmån för dig. Tänk om rädslans ord bara är en skrämseltaktik för att hålla mig tyst och stilla. För att inte bli allt det jag kan bli. För att hålla mig i bakgrunden och fortsätta koncentrera mig på mig och mitt och allt det oväsentliga som inte spelar någon roll, egentligen. Det som vi ger större spelrum och betydelse än det förtjänar för att vi är navelskådande och oförmögna att lyfta blicken och se guld i askan, skönhet i det alldagliga och godhet i det vi fruktar. Och se allt det vi är kapabla till. Tro att livet bär. Lita på att bron håller. Att vi inte kommer att gå sönder oavsett vad som kommer emot. Att det inne i mig och inne i dig bor något stort som kommer att förändra livet och allt som du känner till. Som kommer att göra världen omkring dig vackrare för alla som är i den.

Vågar jag vara den som förändrar och förbättrar? Som värmer upp iskalla händer och hjärtan och som gör gott åt andra fast de kanske inte alltid förtjänar det? Vågar jag stiga in i uppdraget trots att jag inte vet vad det kommer att föra med sig och trots att det med all säkerhet innebär ett avkall på min tid och själviskhet? Ett liv i gemenskap istället för ensamhet och solitär avskildhet. Tiden får utvisa hur allt blir. Men tre saker är säkra: bron håller och stigen bär och det enda sättet för att kunna vinna är att våga.

Till den som saknar namn

Du har dragit dig undan

till din egen värld

dit ingen av oss har tillträde.

Där är du skyddad från allt det onda.

 

Du har inte längre ett namn

av rädsla för ondskans makt.

Du bor här och där i en trakt

ingen av oss någonsin får veta.

 

Jag önskar dig frid.

Jag önskar dig ro.

Jag önskar dig en tanke och en kropp som får vila.

Jag önskar dig allt gott som trots allt finns

bland allt det du tror är av ondo.

Öppna dina ögon och se

att inte allt är ont och att inte alla vi är onda!

Vi vill dig väl.

Vi vill skydda dig.

Bevara dig från sinnets kaos.

 

Men du går din väg.

Ser dig hastigt om.

Fortsätter med ditt liv.

Och dina 40 euro på banken.

 

DSC_0909

Smoothie bowl

Igår kväll var några tjejer här hemma hos mig och jag bjöd på smoothie med olika frön som tillbehör. Det uppskattades och resterna blev dagens morgonmål åt mig. En smoothie går ju att variera i all oändlighet, men jag gillar banan som grund och något syrligt bär till, t.ex. svarta vinbär, lingon eller rabarber (det är kanske inget bär, men syrligt är det i alla fall 🙂 ). Gårdagens smoothie hade banan, lingon och svarta vinbär som grund samt några matskedar smoothie mix av Cocovi. Den innehåller bl.a. maca, lucuma, kakaopulver, goiji och psyllium och ger god smak samt lite extra vitaminer till smoothien.

smoothie mix

Häll upp smoothien i skålar istället för i glas och vips så har du en smoothie bowl! Lägg på lite frön, bär, kakaonibs etc. både för bra tuggmotstånd och bra fetter. Min frukost har kakaonibs, hampafrön, lingon, pumpafrön och nässelpulver.

DSC_1772

 

DSC_1773

Under de 4 månader…

…som gått sedan jag sist skrev har det hunnit hända en hel del. Bröllopet som skulle bli av blev inte av, och kvar står vi, tillsammans, häpna över hur det kunde vara den rätta vägen att gå. Tänk att den långsamma vägen skulle bli vår, den där saker och ting får ta tid. Även om beslutet vi fattade inte var det lättaste, var det det rättaste. Och när man går på rätt väg lär man sig saker. Jag har lärt mig att bråttom inte är bäst och att det finns en underbar styrka i vilan. Jag har lärt mig hur underskattat det är att skynda långsamt och att låta saker få ta den tid de behöver få ta.

Jag har gått i vilans skola i snart hela mitt liv och är underbart okvalificerad i att prata om hur man ska vila, helt enkelt för att jag är så dålig på det. Men jag lär mig och tackar Gud för att Han har gett mig en man som kan det där lite bättre än mig. Som påminner mig. Och jag kan väl inte stressa med att lära mig det heller? Det skulle ju bli helt knasigt. Fast anstränga mig lite kan jag kanske kosta på mig.

vila 2

Bröllopets do’s and don’ts del 3 & 4

Här kommer en till gör-som-jag-grej: ordna talko! Bjud in polare, tärnor, toastmadams och annat löst folk och ordna ett rejält talko. Börja gärna i god tid så ni hinner ha flera talkon om det behövs.

Igår hade vi talko #1. Då stod inbjudningskort på programmet. Fast mina kära talkoarbetare var så duktiga så vi hann med en hel del annat också. Den yngsta jobbaren var typ 4 månader och hon bidrog med många skratt, oooo-anden och aaahhh-anden från oss andra. Nån ska göra det också.

Regel nummer 1 när man ordnar talko är att man måste se till att arbetarna får sig något till livs. Då är det bra om man till exempel står i beråd att gifta sig med en kock så får han stå för maten medan man själv får koncentrera sig på pysslandet (det var tips nummer 4 för att få ett lyckat bröllop). Win-win situation för alla inblandade.

dsc_1338

dsc_1341

But first – coffee

dsc_1355

Inbjudningskort

dsc_1374

Här kommer en korg lastad med inbjudningskort!

dsc_1378

Ljuslyktor

dsc_1379

Vaser tror jag det här blir

dsc_1361

Nötytterfilé in the making

dsc_1380

Smaklig måltid

Bröllopets do’s and don’ts del 2

Idag ska vi diskutera en grej med mitt bröllopsplanerande som faktiskt lyckats! En grej som jag är jädrans stolt över också. Nämligen min lilla planeringsbok. I den står det tydligt uppskrivet vad som ska fixas och inom vilken månad. På så sätt behöver jag inte fundera i februari på när jag skall boka tid till frissan, för i min planeringsbok står det att jag skall tänka på det i mars. I mars behöver jag inte tänka på placeringskort, för det ska jag tänka på i maj. Och i maj behöver jag inte tänka på att vi ska gifta oss, för det står det att vi ska göra i juni. Fatta. Min stressnivå ligger liksom och lattjar på spikmattan. Och det är ett ganska bra plejs att vara på med 4 månader kvar.

Nu har vi ju som sagt några månader kvar så det finns en rimlig bridezilla-chans att jag dissar min planeringsbok och säger att det var mitt värsta påhitt någonsin, men då uppdaterar jag er om det, ok?

img_20170222_194437_resized_20170222_074610540

Om jag ser febrig ut är det för att jag är det.

Våga bli älskad

Jag är ca 20 år (alltså för 12 år sedan). Jag sitter på ett café. Bor i en liten stad där det vintertid inte händer särskilt mycket. Man ser ganska lite folk i allmänhet, och väldigt lite män i synnerhet. Jag bor med två tjejer. Jag studerar till barnträdgårdslärare. Jag är omgiven av kvinnor vart jag än vänder mig. Inget fel med det, girls rock, liksom. Men ja, du fattar. Jag längtar efter en pojkvän, någon att få gosa med och dela livet med. Vissa helger består cafépersonalen av två killar, jag kikar lite på dem och drömmer mig bort.

Idag lägger vi till 12 år. Och jag är förlovad med ena cafékillen. Vi lärde inte känna varandra då, för 12 år sedan. Vi pratade inte ens. Men jag vill säga något till 20-åringen som sitter där, så osäker på om hon duger. Som har en så stor strid framför sig för att lära sig tycka om sig själv. Som behöver lära sig att ta emot kärlek för att kunna ge vidare. Du duger, vill jag säga till dig. Du är fin, och någon borde ha sagt det till dig för du ser det inte själv. Allt kommer att ordna sig. Dina drömmar kommer att gå i uppfyllelse och ditt liv kommer att fyllas av underbara människor och ovärderliga stunder. Våga bli älskad.

dscn1295-2

Jag. Då.

Questbars i mängd och massor

IMG_20160505_211334

Det har verkligen varit en Questbarsfabrik hemma hos mig de senaste månaderna. Nu börjar alla mina ingredienser ta slut, och följaktligen produktionen likaså. Men nöjd har jag varit med resultatet, och väntar på att få beställa hem mer fibersirap (t.ex. härifrån) och fortsätta skapa egna proteinbars med egna smaker. Fördelen med när man gör egna bars är att man själv bestämmer ingredienser, sötningshalt m.m. Plus att man t.ex. kan ha i färska bär som håller sig i frysen, något som naturligtvis inte är möjligt med “riktiga” Questbars. Smaken då? De smakar ju inte helt likadant. Tycker nog kanske att äkta Questbars är lite godare än de hemmagjorda, men mina egna är mer fantasifulla och vackrare. Så båda vinner! 🙂

Här följer några exempel på sådant jag gjort. Baren uppe på sidan: blåbär med citron och bipollen som dekoration.

IMG_20160420_152115

Bar med spirulina och vanilj samt hampafrön och nässlepulver ovanpå.

IMG_20160420_151759

Bar med lingon och kokos.

DSC_0630

Bar med hallonsmak, frystorkade jordgubbar och kakaonibs.

DSC_0622

Vaniljbar med kakaonibs och bipollen.

IMG_20160420_151638

Bar med kaffe, mandel och kardemumma samt chokladbitar ovanpå.

Några andra jag gjort är t.ex. cookie dough, hallon chili och hallon lakrits. Det är bara den egna fantasin som sätter gränser!

Receptet till 1 st “Questbar”

1 msk fibersirap Gold

1 msk fibersirap Clear

0,5 dl naturellt vassleproteinpulver

valfri smaksättning ex. kakaopulver, rivet citronskal, bär (bär ger extra vätska och kräver mera proteinpulver eller t.ex. kokosmjöl som drar i sig mycket vätska)

några droppar stevia, valfri smaksättning

dekoration t.ex. chilipulver, kardemumma, kakaonibs, choklad och bipollen

Gör så:

Värm fibersirapen ca 20 sekunder på hög effekt i mikron (alternativt i kastrull). Blanda i proteinpulvret, smaksättningen samt sötningen. Rör om. Gör en avlång “korv” med händerna som du plattar till lite. Dekorera. Lägg baren på en bit bakplåtspapper och täck in den. Låt stå ca 1 timme eller mer i kyl eller frys (tinar upp väldigt snabbt).

Ät och njut ett relativt nyttigt mellanmål! 🙂 Fibersirapen är inte som vanlig sirap även om den smakar sött. Den består till 70 % av en växtfiber som kallas isomalto-oligosackaridfiber och kolhydratmängden på 2 msk sirap är ca 4 g, vilket verkligen inte är mycket… (källa: tastyhealth)