Att våga bli älskad

Vet du om att jag kommer att sakna dig?, sa han innan han for iväg. Nej, det vet jag inte men tack för att du säger det, svarade jag, glad ändå mitt i allt det ambivalenta. Ja, det kommer jag, sa han, och det vet du.

Men nej, det vet jag inte. Jag är en osäker dam som kanske tror alldeles för lite om mig själv. Att älska och ge kärlek är lätt, men att ta emot kärlek är det rakt motsatta. Jag är likt en mussla som med vidöppet skal gnistrar och glimmar ut kärlek, men när kärleken kommer tillbaka sluter jag mig. Fast kärleken skulle få pärlan att glittra än mer är det tryggare att stänga om sig och hindra ingång.

Är kärleken verkligen så där enkel? Så där kravlös och anspråkslös? Den där kärleken som är så lätt att ge ut, gäller den faktiskt också mig? Kan någon sakna mig? Någon som har sett mig i alla känslostormar, i både högt och lågt. Kan jag vara älskad, inte bara trots att jag är som jag är, men främst för att. Svindlande.

Tänk att det kan vara enklare att resa världen runt och göra mängder av saker saker än vad det är att öppna dörren till sitt inre och låta någon komma in. Lära känna sig själv och låta någon annan dela den bekantskapen. Våga bli älskad och lita på det. Förunderligt.

 

DSC_1745

Advertisements

Vilka ord omger du dig med?

Är du snäll med dig själv när du är ensam och ingen annan vuxen är nära?

Vilka ord omger du dig med?

Vad säger du till dig själv?

Är du liten eller stor, där i din ensamhet? Snäll eller elak? Ful eller vacker? Svag eller stark?

Är du okej i din ensamhet, eller borde du göra och vara mer än du orkar?

Får du vila för dig själv, eller driver du dig själv till din yttersta gräns?

Vad händer när du faller? När du ligger i din egen pöl av misslyckande, kan du då hjälpa dig själv upp? Är du din ivrigaste påhejare, eller sparkar du på den som redan ligger?

Var försiktig med dina ord, lilla vän. De onda skär djupare än knivar och förintar allt i dess väg. De goda bygger upp borgar som står emot den mäktigaste fienden som finns – oss själva.

Är jag snäll med mig själv, i min ensamhet? Vad säger jag till mig själv? Vilka ord omger jag mig med?

Ofta säger jag saker till mig själv som jag aldrig skulle säga till en annan människa. Jag trycker ibland ner mig själv och ger inte mig själv den credit jag förtjänar. Det händer att jag nedvärderar mig själv  och inte alltid respekterar mig själv som jag borde.

Men just idag säger jag till mig själv, med min allra mildaste röst: Lilla gumman. Du kommer att möta många sorger i ditt liv och ditt hjärta kommer att brytas oräkneliga gånger.

Men ännu mera glädje kommer du att få uppleva, och lycka, kärlek och frid. Ditt hjärta kommer att spricka av stolthet och lycksalighet hundra, tusen, ja miljoner gånger och för var gång det bryts blir det lite starkare. Din framtid är ljus, lilla vän, och inuti dig bor ljuset som färgar hela världen vacker.

Det ljuset heter kärlek, glädje och medmänsklighet.

DSC_0606

Mannen jag älskar

Jag ser på mannen jag älskar och alla de grundläggande värderingarna stämmer. Jamen ni vet, att det ska vara mandelmassa i fastlagsbullar, att memma ÄR gott och andra livsviktiga saker.

img_20170306_164710.png

Jag ser på mannen jag älskar och jag förstår varför vi inte träffades när jag var 20, som jag hade planerat. Vi skulle nog inte ha kunnat mötas på samma sätt då som vi gör nu. Utan våra egna upplevelser och erfarenheter hade vi nog varit mindre öppna och förstående mot varandra.

img_20170306_164849.png

Jag ser på mannen jag älskar och hans ögon ser på mig. Ögon som sett mig gråta och som sett mig skratta. Ögon som sett mig erövra livet och som sett mig tvivla på mig själv.

img_20170306_164646.png

Jag ser på mannen jag älskar och förundras över hur väl vi passar ihop. Att vi tycker om samma saker, tänker ganska likadant, delar humor. Tänk att det var just honom jag väntade på!

img_20170306_165832.png

Jag ser på mannen jag älskar och förundras över hur jag får vara mig själv. Med mina nojor och bojor, brister och besvär är jag ändå på något sätt tillräcklig. Det är ett mirakel.

Jag ser på mannen jag älskar och jag ser ett bönesvar. Ett under. Ja, det är sannerligen ett under!

Min älskling

Ögon som ser allt, både det synliga och det osynliga, det har min älskling.

En mun som talar de finaste ord, och de visaste, det har min älskling.

Händer som stöder och bekräftar, det har min älskling. 

En kropp som ger mig en rastplats och en hamn, det har min älskling. 

Han är inte min, men jag får kalla honom det. Han är min till låns under den tid vi har kvar på detta jordeliv. Och jag skall göra mitt bästa för att vara hans bästa under den tiden. Hans älskling.