Spetsdukar

Det positiva med att ha varit sjuk nästan hela vintern (3 flunsor och nu också magsjuka?!) är att det finns tid att sitta ner och pyssla. Annars är jag ofta på språng. Hunden ska rastas, disken diskas, matlådor fixas, träningen utföras… Det brukar – tyvärr – bli lite tid till att bara sitta ner. Men när flunsan härjar i kroppen och det inte går att träna, då blir det tid över för sådant som jag egentligen skulle vilja göra så mycket mer. Nämligen pyssla. Sy. Sticka. Texta fint.

Nu sys det dukar. Säckväven köpte jag på Facebook-loppis tidigare i höst, färdigt klippt och kantad till dukar. Nu klipper jag dem i kortare dukar och syr på spets. Spetsen har jag köpt på diverse ställen. Loppisar, en tygbutik i Stockholm, från Wish samt fått av en kompis.

dsc_1390

dsc_1393

Det finns något meditativt med att sitta ner och skapa med sina händer. Stressen kan finnas även där. Den kan jaga på en att nu ska det bli klart, jobba jobba. Hjärnan kan gå på högvarv trots att man sitter still. Så har det varit i min skalle under ganska många år. Men jag lovat mig själv att denna vår ska bli den mest avslappnade våren i hela mitt liv. Kanske ambitiöst med tanke på att jag jobbar, studerar, har hund och planerar bröllop. Fast lite utmaningar har man väl aldrig dött av… Jag tror det är just då, i det mest stressade, som lugnet är viktigare att finna än någonsin förut. Och jag vill påstå att jag är på god väg. Jag känner ett ovant lugn inombords som får mig att känna mig trygg. Jag sliter på med mina avslappningsövningar och de gör underverk, även om de ibland känns tråkiga och slitsamma. Det är som bekant inte det vi kan som vi behöver lägga ner tid på, utan det vi inte kan. Utmattningen som drabbade mig med kraft för 3 år sedan visar ibland sitt fula tryne, och det är mitt jobb att mota den i grind. Att vara snäll mot mig själv, tillåta mig själv att vila, göra det som får mig att må bra och att äta bra mat (oj vad det kan vara svårt ibland).

Vad gör du som får dig att slappna av och må bra?

 

Bröllopets do’s and don’ts del 3 & 4

Här kommer en till gör-som-jag-grej: ordna talko! Bjud in polare, tärnor, toastmadams och annat löst folk och ordna ett rejält talko. Börja gärna i god tid så ni hinner ha flera talkon om det behövs.

Igår hade vi talko #1. Då stod inbjudningskort på programmet. Fast mina kära talkoarbetare var så duktiga så vi hann med en hel del annat också. Den yngsta jobbaren var typ 4 månader och hon bidrog med många skratt, oooo-anden och aaahhh-anden från oss andra. Nån ska göra det också.

Regel nummer 1 när man ordnar talko är att man måste se till att arbetarna får sig något till livs. Då är det bra om man till exempel står i beråd att gifta sig med en kock så får han stå för maten medan man själv får koncentrera sig på pysslandet (det var tips nummer 4 för att få ett lyckat bröllop). Win-win situation för alla inblandade.

dsc_1338

dsc_1341

But first – coffee

dsc_1355

Inbjudningskort

dsc_1374

Här kommer en korg lastad med inbjudningskort!

dsc_1378

Ljuslyktor

dsc_1379

Vaser tror jag det här blir

dsc_1361

Nötytterfilé in the making

dsc_1380

Smaklig måltid

Bröllopets do’s and don’ts del 2

Idag ska vi diskutera en grej med mitt bröllopsplanerande som faktiskt lyckats! En grej som jag är jädrans stolt över också. Nämligen min lilla planeringsbok. I den står det tydligt uppskrivet vad som ska fixas och inom vilken månad. På så sätt behöver jag inte fundera i februari på när jag skall boka tid till frissan, för i min planeringsbok står det att jag skall tänka på det i mars. I mars behöver jag inte tänka på placeringskort, för det ska jag tänka på i maj. Och i maj behöver jag inte tänka på att vi ska gifta oss, för det står det att vi ska göra i juni. Fatta. Min stressnivå ligger liksom och lattjar på spikmattan. Och det är ett ganska bra plejs att vara på med 4 månader kvar.

Nu har vi ju som sagt några månader kvar så det finns en rimlig bridezilla-chans att jag dissar min planeringsbok och säger att det var mitt värsta påhitt någonsin, men då uppdaterar jag er om det, ok?

img_20170222_194437_resized_20170222_074610540

Om jag ser febrig ut är det för att jag är det.

Bröllopets do’s and don’ts del 1

Oj oj kära bloggläsare vad länge sedan det är jag skrev, och OJ OJ OJ vad mycket som har hänt! 🙂

Här står jag alldeles förlovad och så, och försöker lista ut vad det egentligen var som hände. Allt jag vet är att det finns något som heter Tinder (en dejtingapp) och där swaipade jag höger på en Jeppisbo och så for vi ut på en kaffe alldeles i slutet av maj och så träffades vi igen och jag tänkte “Oj, var han så snygg?” och så flöt samtalet på och ännu har det inte slutat. Och nu inreder vi vårt kommande gemensamma hem och jag inhandlar bröllopsgrejer så det bara smäller om det.

Det där med att inhandla bröllopsgrejer, ja… Det är ju egentligen värt ett helt eget inlägg men jag tror att vi ska klämma in det här. Det var nämligen så att jag något nervös beställde en brudklänning från Kina via E-bay. Den var ju tämligen billig men med frakten och tullen blev den ju förstås ändå över 250 €. Men rätt så billig ändå. Med nyvunnet mod bestämde jag mig för att beställa ett par as-snygga skor som jag tokförälskat mig i, ett par av märket Irregular Choice som jag aldrig tidigare hört om men visste att jag måste ha någon gång i mitt liv. Och vad är väl bättre än när man ska gifta sig? Kruxet var att de var slutsålda på alla sidor på nätet som jag kollade på. Tills jag den ödesdigra dagen  den 18 januari hittade dem på en högst tvivelaktig sida till det fantastiska priset av 62 €. Att sidan var tvivelaktig var (tyvärr) inget som jag noterade i denna glädjefyllda stund, utan jag tog resolut fram mitt visa-kort, plitade ner nummern och betalade med diverse jubelrop och fanfarer. Direkt efter mitt något överilade beslut, naturligtvis när allt var betalat och klart, insåg jag att denna sida med ett namn som refererar till städning (oj vad det är pinsamt att erkänna det, inte ens Kai har vetat om det) har en brittisk webbadress men en amerikansk “riktig” adress. Och förstås – är det någon som är förvånad? – kom paketet från Kina.

Innehållande dessa:

img_20170217_034433_resized_20170217_034444669

Det positiva är väl att jag kan springa jättefort fram till altaret och att vitt faktiskt passar med det mesta. Men ändå… Dessutom är de en liten 36:a så jag lär behöva klippa upp tårna för att faktiskt kunna ha dem. Och innan du kommer med 57 olika goda råd: ja, jag har försökt stoppa betalningen (för sent dock). Ja, jag har försökt skriva 1 snällt mejl där jag ber om att få ändra den olyckliga förväxlingen av skorna och 1 mejl där jag lite argt och i allra bästa kvinnliga det-är-synd-om-lilla-svaga-jag-anda säger att jag faktiskt vill ha mina bröllopsskor (inget svar på vare sig det snälla eller det arga-och-det-är-synd-om-lilla-svaga-jag mejlet).

Så. Vad lära vi härav? Efter ca 2 månader i bröllopsträsket har jag lärt mig detta: kolla om webbsidan är iffy (alltså konstig och lite misstänkt) INNAN du trycker på köp med alla visanumror i rätt ordning. Om en sida som säljer skor har en adress som antyder att de borde sälja städmedel… Stopp! Vänta! Tänk efter!

Kom ihåg att du hörde det från mig.