Äppelpaj

IMG_20170923_091117

I förra blogginlägget skrev jag att jag ville göra en äppelpaj. Några minuter efter att jag publicerat det inlägget skrev E på facebook att jag får 4 stora och 2 små äpplen av henne att göra paj av. Grejt! Borstade snabbt tänderna och cyklade sedan de 200 hundra metrarna från mitt hem till hennes jobb och vips hade jag alla ingredienser utom 1 – vaniljpulvret – för mitt äppelpajsbak. Föga anade jag då att den till synes oskyldiga vanilpulversburken skulle bli mitt fall.

Jag gjorde några ärenden på stan, cyklade hem, gick med Viggo till fästmannens och tog en välbehövlig gubbvila, körde hem för att hämta alla ingredienser till pajen och ja just det, vaniljpulvret skulle jag ju köpa. Körde till Supermarket och tog 2 vaniljskyr. Sökte efter Urtekrams lilla svarta vaniljpulversburk men hittade inte. Det finns en hylla med René Voltairé-stuff så jag tog en titt där och jajjamän, fanns där inte små söta 10 grams burkar med svart innehåll. Det fanns ingen prislapp men jag gissade på en 4-5 euro för burken, högst 8 euro. Det fick bära eller brista, äppelpaj ska jag ha, tänkte jag och marscherade mot kassan.

vaniljpulver

(Bild från Google)

Lade mina saker på bandet och om det berodde på dålig hörsel, mycket bakgrundsljud eller bara slöuskdövhet (aka selektiv hörsel) vet jag inte, men jag tyckte kassatjejen (som mycket aktivt flirtade med den gifta killen framför mig) sa 6,50. Tryckte glatt ner bankkortet i den lilla maskinen, stolt över ett billigt affärsbesök for once in my life. En svag känsla av misstro infann sig i mitt lilla bröst när jag insåg att det på kassakvittot stod 26,50. “Eh eh”, kraxade jag, “menar ni att den lilla burken kostade… kostade…” Här fick jag akut andnöd och behövde lite första hjälpen-hjälp. “Menar ni att den kostade 20 euro?!?!?”väste jag fram till sist och killen bakom mig i kön sa “Tur int du köpt ett kilo!” Thänks man, precis vad jag behövde höra. Vaniljpulver för 2000 euro är kanske inte vad jag behöver just nu i mitt liv.

Den flirtiga kassatösen lät mig förstå att vaniljkrisen pressar upp priset eftersom skörden varit dålig… typ. Så så var det med det. Körde till fästmannens efter ett synnerligen dåligt affärsbesök och hade honom att gissa hur mycket burken kostade. När han chockat gissade på 12 euro kunde jag inte hålla mig utan berättade om hela fadäsen, och sedan räckte det typ en halvtimme innan han nästan föll ur soffan när han fick veta att burken kostat 20 euro. Så var det dessutom mald vaniljpulverstång och inte enbart vaniljpiplorna. Grr. Nåja, man kan väl inte annat än skratta åt det.

IMG_20170923_083806

Men ja, äppelpajen ja. Det var ju dit vi skulle komma. Himmelsk är förnamnet, äppelkaka mellannamnet och naminamnam är efternamnet. Jag skulle göra detta recept (klicka för att öppna!)  men tredubblat för en stor pajform men jag råkade glömma att tillsätta de 6 äggen (!!).

IMG_20170923_083858

Äggen jag nog packat med men glömde lägga i pajen…

Men den kakan blev så jädrans god så det är nästan så att jag tycker det var värt att skippa äggen. Så, följ receptet men glöm bort äggen och tillsätt i stället mjölk plus ca 25 g smält smör tills du får en någolunda slät smet. Jag hade i 3 msk kokossocker istället för honung eller stevia. Ät den varm, för då är den absolut smarrigast. Jag har på Vanilj Skyr och Body Labs Salty Caramel Zero Topping. Åt upp 3/4 av pajen på mindre än 1 dygn, och fästmannen fick 1/4. Helt sjuuukt god.

IMG_20170923_091117

Hittade en bra spot att fotografera på och åt pajen med mina favoritbestick nuförtiden, nämligen farmors gamla som jag tagit över. Visst är de fina med sina stjärnor?

IMG_20170923_083930

Body Labs Zero Topping Salty Caramel

Advertisements

Nya tider

Jag har börjat jobba så att jag har en dag ledigt i veckan. Innan det delade jag mina 80 procentar på 5 dagar (och hade sjukt sköna och korta dagar), men nu lägger jag istället en dag i veckan på att göra skolarbeten, mat, sticka och andra livsviktiga saker. Har alltså hittills idag påbörjat och skrivit klart höstens första skolarbete, som var en ganska enkel och kortfattad bokrecension av en, för en gångs skull, bra bok om akademiskt skrivande. Så bra att jag kommer att köpa den inför min magistersavhandling som ska skrivas småningom. Den dagen trodde jag nog aldrig skulle komma, för akademiska böcker brukar innebära gäspgaranti, men inte denna alltså.

snygga bilder 122

Jag, när jag hade mörkt hår för många år sedan.

För övrigt är det en sprudlande vacker dag ute. På morgonen var Viggo och jag ut på promenad och då låg dimman tät över fotbollsplanerna nära vårt hem, men nu skiner solen och det ser alldeles ljuvlig ut. Viggo stackaren har feber och är lite hängig, så tror inte att vi hittar på så mycket idag, men hoppas på en bok- eller stickstund ute i solen.

DSC_0036

DSC_0151

Och en äppelpaj. Jag är sjukt sugen på äppelpaj och hittade det här receptet på Tasty Health’s blogg som jag vill prova. Har inga egna äpplen, men får köpa. På höstarna brukar mamma ge av deras äpplen, men de får själva så lite äppel i år att de nog behöver få behålla alla själva 🙂 Har fått för mig att rönnbär också är goda och bra, och planerar göra rönnbärsgodis någongång snart… Fästmannens träd dignar av rönnbär och det är ju surt att inte ta tillvara dem. Får se vad det blir, huvudet virvlar ständigt av receptidéer men det är inte alltid de förverkligas…

Nu ut i solen!

Time-out

Att vända tillbaka

och göra reträtt.

Att söka skydd

i skuggan av mig själv.

 

Att stoppa alla intryck

begränsa vad som går in.

Inte lyssna på allt och alla

utan endast på mig själv.

 

Att bli min alldeles egna

onåbar för de andra.

Styrkt i mitt hjärta

att också min väg är rätt.

 

Time-out är inget dåligt

det för med sig något gott.

Det är nog dags att ta en

och bli mig själv igen.

Uppdrag

Är det inte konstigt? Stunden som ens drömmar cirklat runt i vad som känns hela ens liv är äntligen här och det enda man vill är att skjuta på allting, stanna tiden och låta allt vara som det alltid varit.

Är det rädslan som styr? Rädslan över att uppdraget skall bli ett fängelse, en tristessens boja jag inte kan komma ifrån eller låsa upp själv? Att bli en slav för andras nycker och underställd någon annans behov än mina. Bli någon annans tjänare. Eller är det vad livet går ut på? Att möta sin nästes behov? Att ge av mitt till den som inget har. Att ge av mig till förmån för dig. Tänk om rädslans ord bara är en skrämseltaktik för att hålla mig tyst och stilla. För att inte bli allt det jag kan bli. För att hålla mig i bakgrunden och fortsätta koncentrera mig på mig och mitt och allt det oväsentliga som inte spelar någon roll, egentligen. Det som vi ger större spelrum och betydelse än det förtjänar för att vi är navelskådande och oförmögna att lyfta blicken och se guld i askan, skönhet i det alldagliga och godhet i det vi fruktar. Och se allt det vi är kapabla till. Tro att livet bär. Lita på att bron håller. Att vi inte kommer att gå sönder oavsett vad som kommer emot. Att det inne i mig och inne i dig bor något stort som kommer att förändra livet och allt som du känner till. Som kommer att göra världen omkring dig vackrare för alla som är i den.

Vågar jag vara den som förändrar och förbättrar? Som värmer upp iskalla händer och hjärtan och som gör gott åt andra fast de kanske inte alltid förtjänar det? Vågar jag stiga in i uppdraget trots att jag inte vet vad det kommer att föra med sig och trots att det med all säkerhet innebär ett avkall på min tid och själviskhet? Ett liv i gemenskap istället för ensamhet och solitär avskildhet. Tiden får utvisa hur allt blir. Men tre saker är säkra: bron håller och stigen bär och det enda sättet för att kunna vinna är att våga.

Till den som saknar namn

Du har dragit dig undan

till din egen värld

dit ingen av oss har tillträde.

Där är du skyddad från allt det onda.

 

Du har inte längre ett namn

av rädsla för ondskans makt.

Du bor här och där i en trakt

ingen av oss någonsin får veta.

 

Jag önskar dig frid.

Jag önskar dig ro.

Jag önskar dig en tanke och en kropp som får vila.

Jag önskar dig allt gott som trots allt finns

bland allt det du tror är av ondo.

Öppna dina ögon och se

att inte allt är ont och att inte alla vi är onda!

Vi vill dig väl.

Vi vill skydda dig.

Bevara dig från sinnets kaos.

 

Men du går din väg.

Ser dig hastigt om.

Fortsätter med ditt liv.

Och dina 40 euro på banken.

 

DSC_0909

Viggo 3 år

Tänk att Viggo blivit 3 år, stora pojken. Han har – äntligen – lugnat ner sig en aning och beter sig numera, enligt “mommo”, som en riktig hund. En stark egen vilja har han allt och bestämda åsikter om vart vi ska gå. Ibland får han bestämma, och ibland inte.

Nasse (från Nalle Puh) och filten (en omsydd kjol) är hans absoluta favoriter. Varje morgon väcker han mig med att komma med en socka så nära mitt ansikte han bara kan och sedan lägger han kinden på min säng, blundar och njuter. På kvällarna ska vi mysa, alltså jag ska sitta på golvet med filten och han ligga bredvid. Det älskar han.

Jag älskar den ordlösa kommunikation vi har, den som sker genom ögonkontakt. Älskar hur jag ser på hans olika miner vad han vill och vill säga. Ibland vill han berätta eller visa något, ibland frågar han, ibland (ganska ofta!) tigger mat, säger godmorgon och godnatt osv. osv. Kai har blivit godkänd husse nu och ofta vill Viggo mysa med honom i soffan. Då tittar Viggo på mig med ögon som retas lite för att Kai inte är lika sträng som jag med det där och för att visa glädjen över att han får vara som katterna och också vara i soffan.

Många skratt blir det med en hund i huset. Och lite bannor ibland. Och många promenader. Och bajspåsar och rymningar och jagande och det ena och det andra. Mera liv blir det i alla fall. Och en massa mer kärlek.

 

Att våga bli älskad

Vet du om att jag kommer att sakna dig?, sa han innan han for iväg. Nej, det vet jag inte men tack för att du säger det, svarade jag, glad ändå mitt i allt det ambivalenta. Ja, det kommer jag, sa han, och det vet du.

Men nej, det vet jag inte. Jag är en osäker dam som kanske tror alldeles för lite om mig själv. Att älska och ge kärlek är lätt, men att ta emot kärlek är det rakt motsatta. Jag är likt en mussla som med vidöppet skal gnistrar och glimmar ut kärlek, men när kärleken kommer tillbaka sluter jag mig. Fast kärleken skulle få pärlan att glittra än mer är det tryggare att stänga om sig och hindra ingång.

Är kärleken verkligen så där enkel? Så där kravlös och anspråkslös? Den där kärleken som är så lätt att ge ut, gäller den faktiskt också mig? Kan någon sakna mig? Någon som har sett mig i alla känslostormar, i både högt och lågt. Kan jag vara älskad, inte bara trots att jag är som jag är, men främst för att. Svindlande.

Tänk att det kan vara enklare att resa världen runt och göra mängder av saker saker än vad det är att öppna dörren till sitt inre och låta någon komma in. Lära känna sig själv och låta någon annan dela den bekantskapen. Våga bli älskad och lita på det. Förunderligt.

 

DSC_1745

Rispappersrullar

I Sydney kom jag för första gången i kontakt med rispappersrullar. Med sina färska grönsaker såg de så fräscha ut och jag ville genast smaka. Tyvärr blev det aldrig av att äta dem där och då, men när jag kom hem till Finland igen och hittade rispapper i butiken köpte jag genast. Så kom jag hem och så blev de liggande i skåpet. Och liggandes. Och liggandes.

Nu som då har jag sett recept på rullarna här och där, och alltid har mina tankar gått till rispapperspaketet i skåpet. Igår blev det så till slut dags att äntligen göra rullarna. Ett bäst före-datum som gått ut för 3 år sedan bidrar nog bara till den goda smaken, intalar jag mig själv och skär zucchini och morot med min nya mandolin. Rispappren ska blötläggas i hett vatten. Jag känner mig lat och låter varmt vatten från kranen rinna över dem och mjuka upp dem till en mer slemmig konsistens. Jag fyller pappren med grönsakerna och en näve färsk koriander innan jag viker ihop paketen som ett kuvert och rullar ihop dem. Rispappren är lätta att rulla och limmar fast sig i sig själva. Jag doppar dem i en dipp gjord på risvinäger, sojasås, vatten och honung och njuter. Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge, tror jag det brukar heta…

DSC_1782

DSC_1777

DSC_1781

Vilka ord omger du dig med?

Är du snäll med dig själv när du är ensam och ingen annan vuxen är nära?

Vilka ord omger du dig med?

Vad säger du till dig själv?

Är du liten eller stor, där i din ensamhet? Snäll eller elak? Ful eller vacker? Svag eller stark?

Är du okej i din ensamhet, eller borde du göra och vara mer än du orkar?

Får du vila för dig själv, eller driver du dig själv till din yttersta gräns?

Vad händer när du faller? När du ligger i din egen pöl av misslyckande, kan du då hjälpa dig själv upp? Är du din ivrigaste påhejare, eller sparkar du på den som redan ligger?

Var försiktig med dina ord, lilla vän. De onda skär djupare än knivar och förintar allt i dess väg. De goda bygger upp borgar som står emot den mäktigaste fienden som finns – oss själva.

Är jag snäll med mig själv, i min ensamhet? Vad säger jag till mig själv? Vilka ord omger jag mig med?

Ofta säger jag saker till mig själv som jag aldrig skulle säga till en annan människa. Jag trycker ibland ner mig själv och ger inte mig själv den credit jag förtjänar. Det händer att jag nedvärderar mig själv  och inte alltid respekterar mig själv som jag borde.

Men just idag säger jag till mig själv, med min allra mildaste röst: Lilla gumman. Du kommer att möta många sorger i ditt liv och ditt hjärta kommer att brytas oräkneliga gånger.

Men ännu mera glädje kommer du att få uppleva, och lycka, kärlek och frid. Ditt hjärta kommer att spricka av stolthet och lycksalighet hundra, tusen, ja miljoner gånger och för var gång det bryts blir det lite starkare. Din framtid är ljus, lilla vän, och inuti dig bor ljuset som färgar hela världen vacker.

Det ljuset heter kärlek, glädje och medmänsklighet.

DSC_0606

När svart blir grått

Jag uppskattar att bli äldre. Älskar hur tonårens alla svartvita åsikter får förflytta sig in i en barmhärtigare gråzon. Hur det som tidigare var svart (eller vitt, rätt eller fel) nu får befinna sig i ett viloläge, ett väntrum. Ett där jag kan säga: jag bestämmer mig sedan när jag vet, väl medveten om att den dagen kanske (troligen) aldrig kommer. Älskar hur människan får bli i fokus. Då spelar det inte så stor roll vad som är rätt eller fel, svart eller vitt. Älskar att en människa kan ses som hel och väldigt rätt fast hon inte är det minsta som mig. Och inte ens vill vara det.

interrail 094

Grå är det nya svarta.